Susanne hit och dit

Pratade med en nätvän på Msn igår. Vi kom till slut in på en berättelse som hon, jag och några andra skrev ihop via nätet. Det var en helgalen och totalt orealistisk berättelse om ett gäng killkompisar och deras öden och äventyr under ett par månader. Vi fick alla vår egna favoritfigur som vi plågade och ombesörjde på bästa och sämsta sätt. Jag försökte t ex ha ihjäl min favorit ca 4 gånger. Han fick även sinnesförvirring och hamnade på mentalsjukhus helt ofrivilligt, vilket ledde till ett räddningsförsök av de andra. Och hans otroligt argsinta humör fick de andra att darra av skräck när han väl blivit arg. Berättelsen innefattade även en resa till Indien med flykt från polisstation samt en snabbvisit på en rysk flygplats. Kidnappningsförsök ingick också.

Jag har berättelsen kvar och har börjat läsa lite på den. Den är riktigt rolig i sin totala brist på verklighetsanknytning. Jag menar, en drog som förvandlar en långsamt men säkert till ett får, är inte direkt verkligt. Vi hade i alla fall otroligt roligt när vi skrev den. Skulle vara skoj att ge sig på något sådant igen. Synd bara att vi båda har tappat kontakten med de andra medförfattarna. För även om det inte är verkligt och blir roligare ju dummare och knasigare det blir, så är en skrivstafett ett underbart sätt att få sig ett gott skratt.