Susanne hit och dit

Dagen tillbringades först på stan med PL. En ny bikini, ett linne och en ny parfym blev det. Jag är alldeles för lat för att fixa en bild, så ni får klara er ändå vare sig ni vill eller inte. Vi åt även lunch på Hot Aisa, en av favoritresturangerna när det kommer till luncher. Sen åkte jag hem en sväng och försökte fixa lite hemma. Men ni får en gissning på er hur det gick med det.

Vid 17.30 träffade jag MiS på SF och vi såg Public Enemies, Johnny Depps senaste film. Filmen baserar sig på den verkliga historien om John Dillinger och det sista månaderna av hans liv som bankrånare på flykt undan lagen 1933. Ja, han flydde väl inte direkt aktivt, men lurade polisen och Utredningsbyrån, som senare blev FBI, rejält. Jag gillade filmen riktigt mycket. Den var filmad i lite vag gulbrun ton, så man fick en känsla av att den utspelades för länge sen. Emellanåt var bilden lite skakig, så man fick känslan av att de rörde sig, att det var filmat på platsen just när det hände. Kärleksscen med antydan till sex, d v s den obligatoriska scenen, kändes lite väl typisk och kunde enligt mig klippts bort. Men det är nog bara jag som är lite allergisk mot sådant. Tycker att det räcker med att veta vad som händer, jag behöver inte se det. Ett stort plus var dock att hon hade ett nattlinne på sig hela tiden och man fick inte se något mera än att de kysstes och rörde vid varandra.

Men åter till filmen. Jag tycker att de fått till den mycket bra utan att överdriva. Jag gillade sättet de filmat filmen på. Första scenen och första bankrånet tillhör några av favoritbitarna i filmen. Johnny Depp passar bra som skurk med attityd och självsäkerhet. Christian Bale spelar agent Melvin Purvis och gör det mycket bra.

Kort och gott; En mycket sevärd film på bio