Dag 8 - Ett ögonblick

Jag minns den dagen när min pappa dog. Jag hade kommit hem till mamma på eftermiddagen, och vi väntade på att Fonus skulle komma och hämta pappa. Min bror kom också dit och väntade med oss. Fonus kom och tog hand om pappa. När det kört in båren han låg på i likbilen, så visade de två Fonusanställda sin vördnad och respekt genom att stå stilla med nedböjda huvuden och knäppta händer innan de skulle stänga bagaeluckan. Precis när de stod där med nedböjda huvuden, ringde en kyrkklocka. Det var ett mycket starkt ögonblick och jag kommer alltid att bära det med mig. Det var så värdigt och vackert de korta sekunderna det varade.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0