Susanne hit och dit

Chokladbollarna låg i frysen och kortet på bordet när CC körde igång spinnpasset. När hon sen påbörjade stretchingen, smög jag ut ur salen och hämtade burken med chokladbollarna och kortet. Så när hon läst veckans information och nästan var klar med stretchingen, så tog jag mig längst fram och drog av volymen på steron helt. Sen fick jag alla motionärerna att sjunga och hurra för henne. Jag sa inte hur mycket hon fyllde, bara att hon fyllde år. Jag kan berätta för er att hon fyller 40 år idag, och det är något att fira. Hon blev jätteglad över chokladbollarna och krotet, och tyckte jag var så snäll och gullig som fixat det. När vi gick hemåt efter träningen, då hon bor på vägen hem till mig, så talade hon om att hon skulle nog ta reda på när jag fyllde år. Så "hämnd" är utlovad.

Idag, eller rättare sagt nu på morgonen, så kände jag mig inte ett dugg trött när jag kom hem från jobbet. Kände inte alls för att krypa ner i sängen. Fast egentligen så vet jag ju att jag borde. Men hur som helst, så bestämde jag mig för att göra chokladbollar. Ja, ni som följde min förra blogg, vet att jag har gjort något liknande förut, fast då mitt i natten. Äppelkaka del 1, del 2 och del 3.

Klockan är nu 08.24 enlig min dator (och yttligare ett gäng minuter senare när detta inlägg är publicerat), och för ca 10 minuter sen var mina chokladbollar klara. Jag tog några bilder under tillverkandet. Och ja, jag skyddade kameran från klet genom att ha en handduk mellan mina händer och kameran plus att jag torkat av mig på en annan handduk innan jag ens tänkte på att röra vid kameran. Och när jag var klar, så får man ju sin lilla belöning, som alltid när man bakat. Att få slicka slev och skål. Ja, i detta fall blev det till att slicka rent fingrarna från havregryn och pärlsocker. Mums!

 
 
Klicka på bilderna för att se dem i större format

Nu ska jag dock krypa ner i sängen, vare sig jag känner för det, har lust med det eller vill.

När jag kom hem från Frislis, så ringde jag tillbaka till LR som jag lämnat ett meddelande hos, som nu läämnat ett på min telefoonsvarare. Visst ville han komma och äta kvällsmat hos mig och titta på Champion Leauge-fotboll. Gött! Så medan Färjestad - HV71 slog igång sin match vid 20.00, så började jag med äggröra med innehåll i köket. Sprang väldigt mycket fram och tillbaka till tvn.. Sen kom LR strax före 20.30, så då gjorde vi iordning baugetterna med ost och skinka, la upp varsin tallrik med innehållsrik äggröra och tog med oss det samt mjölk och glas in till tvn. Äggröran innehöll skinka, champinjoner, marinerade vitlöksklyftor och sockerärtor.

Vi kollade på hockeyn fram till 20.45, då vi slog om till fotbollen; Villareal - Arsenal. Omslag till hockeyn skedde vid varje avblås nästan, så det såg nog lite kul om man stått bredvid och tittat på oss. Vi var lika engagerade i båda matcherna och höll på samma lag, d v s HV71 och Arsenal. Vi fick se två mycket bra matcher. Tyvärr åkte HV på stryk i sudden death. Nu ligger HV riktigt risigt till. Endast må¨ste matcher kvar för dem, om de ska lyckas ta med sig SM-guldet hem i år igen. Arsenal fick i alla fall med sig 1-1 till nästa vecka, då de har hemmaplan.

Det är så här en bra sportkväll ska vara. Spännande match i gott sällskap!

Idag när jag kom till Friskis för att värda LHs spinnpass, så började det med att det kom en värd till. Vi har båda fått ok att ta passet från den som ville byta bort passet, så vi blev lite förvånade och sen skrattade när vi sprang på varandra. Men sen kom LH, ledaren. Hon var inte alls pigg på något sätt. Leda ett pass var uteslutet, och det sa jag till henne.
"Men vill du, så hoppar jag upp på ledarcykeln, bara du håller i själv passet", sa jag glatt. "Vi har ju gjort så förr."
"Ja, varför inte?"
"Jag gör det om du verkligen vill att passet ska genomföras. Inga problem."
"Vi gör så", bestämde LH och så blev det.
Jag skickade hem den andra värden, hoppade upp på ledarcykel och LH ledde passet ståendes bredvid, d v s hon talade i headsetet om vad de skulle göra och jag visade. Jag tog dock hand om uppvärmingen, nedcyklingen och strechingen. Men visst ger det mersmak att sitta längst fram och titta ut över motionärerna.

Hur kommer det sig att vissa personer påverkar en mer än andra? Ja, egentligen är det väl inte så konstigt att människor runt omkring en påverkar en olika. Men ibland kan jag inte låta bli att fundera över varför vissa påverkar en mer än andra av dem man träffar och umgås med. PL har påverkat mig på ett sätt, bara positivt. Så även LR. YN är min goa pusher, som ser till att jag får vissa saker gjorda. Barndomsvännen MS och kusinen, har väl alla influenser över mig man kan ha. Jag skulle kunna sitta här och räkna upp den ena efter den andra, och börja berätta hur de påverkat mig, men då blir detta ett långt och nog relativt tråkigt inlägg.

Nej, vad som får mig att fundera, är dessa personer som man känt en kortare tid. Kan vara någon från F&S, en kompis kompis, killen man sprang på på krogen förra veckan, exet som man springer på efter flera år av att knappt sett varandra, eller han man dejtade under ett par månader, tjejen på nätet som var så himla snäll och go när man chattade, och så vidare. Vad är det som egentligen gör att vissa personer "biter sig fast" i ens hjärna, så att säga. Egentligen vet jag väl vad svaret är också. Det var ju något speciellt med dem. Men ändå. Hur kommer det sig att de kan påverka en så mycket? Oftast och nästan jämt, är det bara positivt på något sätt. Väldigt sällan är det en negativ påverkan. Men visst händer det att det är det också. Det som jag tror får mig att fundera på detta, är de gånger en person ger både en positiv och negativ inverkan. Jag kan bli lite smått förvirrad av sådana intryck. Vad är det som gör att just dom har en dubbel inverkan? Ibland är svaret ganska enkelt, men ibland kan jag inte direkt sätta fingret på det. Och det är då jag funderar och funderar på det lite då och då.

Nog med funderande tankar för denna gång. Kan tala om för de som uttryckt sin oro, att jag ser som jag ska igen. Var aldrig någon fara. Men jag ska skippa linserna även idag.

Ha en bra söndag, bloggers och läsare!

Idag har jag lyckats med det man helst ska undvika som linsanvändare. Nämligen att sova med linser kvar i ögonen. Tack och lov varken kliade eller skavde de när jag vaknade, men jag kände mig väldigt grynig i ögonen. Tog säkert en halvtimme innan jag kom på varför. Så då var det bara att plocka ur dem. Sen började pinan. Under säkert nästan en timme var det bara obehag och ömt i ögonen. Det hela slutae med att jag kröp ner under en filt, för och klarade inte av att göra något,det bara var obehagligt ömt i ögonen.

Nu har det gått ca 4 timmar sen jag vaknade, men synen är fortfarande något suddig. Det är som jag har en oskarp hinna framför ögonen. Jag ser, men konturer är snyggt oskarpa. Men det är inte längre ömt eller grusigt i ögonen. Men att använda linser inatt på jobbet kan jag ju glömma. Tur att man har ett par bågar man är nöjd med, så man törs visa sig utanför ytterdörren. Jag ser förvisso riktigt bra utan glasögonen, men jag vill se bra utan besvär eller ansträngning, så det blir till att använda dem. Även om det är smidigare att ha linser på jobbet.

Hoppas bara att det gått över tills imorgon. Annars får jag nog ta mig ner till min optiker.