"Har jag gjort bort mig nu igen?"
Ja, det var vad jag kände för bara en kort stund sen. Men vi börjar från början.
Idag skule jag ha träffat killen, men en förkyld sådan ringde och lät därefter. Ja, inte helt genomtjock i näsan, men pigg lät han inte. Så ingen träff idag, men så kan det bli. Man rår inte för att man blir hängig. Bättre att vara hemma och bli frisk istället.
Så på eftermiddagen gick jag ner till Friskis för att köra ett pass på crosstrainern. Och så blev det. 20 min kondition + 20 min backintervall. Inte så blodigt kanske, men svettig blev jag. Mot slutet av dessa 40 minuter, ser jag killen på andra sidan av bussgatan genom fönstret framför min maskin. Jag är en och en halv våning upp, men jag är stensäker på att det är han. Och jag känner hur glad jag blir och blir varm i hjärtat. Och jag tror att han varit på apoteket och köp nässpray, för han bär på en sån där fjunig liten påse. De sista 5 min av passet avklaras med ett leende på läpparna.
När jag kommer hem, messar jag honom då jag inte vill anstränga hans röst förkyld som han är. Jag talar om hur glad jag blev när jag såg honom och hur himla mycket jag tycker om honom och så vidare. Tillbaka får jag ett sms i stil med:" Fast jag har inte varit utanför hemmet idag. Har du messat rätt kille? ;)" Gissa om jag kände mig dum. Inte att jag hade gjort något dumt, utan totalt bortgjord. Jag messade tillbaka och förklarade att jag trodde bara att han varit på apoteket och så vidare. Han var inte arg utan förstod att jag sett fel, och berättade att det hänt förut att någon sett hans "tvillingbror". Jag kunde ha svurit på att det var min kille jag såg, så lika var de. Smala jeans, gympaskor, samma typ av röda höst/vårjacka, samma frisyr, samma kroppstyp.
Ja, så kan det gå!
Idag skule jag ha träffat killen, men en förkyld sådan ringde och lät därefter. Ja, inte helt genomtjock i näsan, men pigg lät han inte. Så ingen träff idag, men så kan det bli. Man rår inte för att man blir hängig. Bättre att vara hemma och bli frisk istället.
Så på eftermiddagen gick jag ner till Friskis för att köra ett pass på crosstrainern. Och så blev det. 20 min kondition + 20 min backintervall. Inte så blodigt kanske, men svettig blev jag. Mot slutet av dessa 40 minuter, ser jag killen på andra sidan av bussgatan genom fönstret framför min maskin. Jag är en och en halv våning upp, men jag är stensäker på att det är han. Och jag känner hur glad jag blir och blir varm i hjärtat. Och jag tror att han varit på apoteket och köp nässpray, för han bär på en sån där fjunig liten påse. De sista 5 min av passet avklaras med ett leende på läpparna.
När jag kommer hem, messar jag honom då jag inte vill anstränga hans röst förkyld som han är. Jag talar om hur glad jag blev när jag såg honom och hur himla mycket jag tycker om honom och så vidare. Tillbaka får jag ett sms i stil med:" Fast jag har inte varit utanför hemmet idag. Har du messat rätt kille? ;)" Gissa om jag kände mig dum. Inte att jag hade gjort något dumt, utan totalt bortgjord. Jag messade tillbaka och förklarade att jag trodde bara att han varit på apoteket och så vidare. Han var inte arg utan förstod att jag sett fel, och berättade att det hänt förut att någon sett hans "tvillingbror". Jag kunde ha svurit på att det var min kille jag såg, så lika var de. Smala jeans, gympaskor, samma typ av röda höst/vårjacka, samma frisyr, samma kroppstyp.
Ja, så kan det gå!
Kommentarer
Trackback
