Susanne hit och dit

Ikväll var det drabbning mellan HV71-Timrå. Hela tillställningen slutade 2-2 då Lindbäck i Timråkassen storspelade. Och HV saknade inte chanser att sätta pucken i nätet heller. Sabla Lindbäck!

Och så har jag drabbats av en hockeyåkomma. Jag vet inte hur ofta jag försökt skrika mig hes på konserter, men jag lyckas aldrig. Men nu har jag börjat gå på hockey och sen i december, så är jag hes eller hesare efter slutsignalen. Min hockeyåkomma: Heshet. Tack för den! Men då vet folk i alla fall vart jag befinner mig under matcherna. He heeee.....

När jag satte mig på en mycket knökafull buss för att åka hem efter dagens match, satte jag mig bredvid en riktigt finfin kille. 25+ definitivt. Det hela började med att jag påpekade att han hade Suduko i mobilen, med svaret att något måste man ju ha att göra. Sen lyssnade vi när en viss person försökte prata engelska med några utbytesstudenter, vilket vi kommenterade tyst oss emellan. När vi kommit ner till centrum, så pratade vi för fullt. Jag har ingen aning om vad han heter eller hans nummer. Men jag har en känsla av att han favoritspelare är Ledin, att han har årets matchtröja, att han är lite datanörd som jag och vart han jobbar. Jag skulle ju vilja ha en ny tv, så jag vet ju vart jag ska åka. Hi hiii.....

Nu ska jag återgå till någon av alla dessa kartonger som fortfarande inte är uppackade, och ta en whiskey mot hesheten. Hoppas att ni sover riktigt gott inatt och drömmer söta drömmar. Det ska i alla fall jag göra!