Susanne hit och dit

Drömmar är bara för sköna ibland. Själv drömde jag i dag och vaknade med ett leende på läpparna åt min egna fantasi. Ska kort berätta att jag spelar gärna dataspel som har med magi och svärdskamp att göra. Man ska lösa uppdrag och bli bättre på saker och ting. Jag läser även mycket fantasy, och har på allt detta en härligt livlig fantasi.

Drömmen började med att jag, iklädd rustning och med svärd och magi, hade ihjäl 2 eller 3 skelett utrustade med svärd, yxa eller pilbåge, lite här och där i ett vitt landskap. Antar att det var snö. Jag såg på en karta vart fienderna befann sig, så det var ingen risk för att jag skulle hamna i bakhåll. Helt plötsligt blev kartan full av fiender och jag insåg att de hade mobiliserat en arme. Inte bra. Jag snabbförflyttade mig till ett område, se medeltidsbyggnader och sådant framför er, genom att klicka på kartan. Där försökte jag prata med folk om att mobilisera en arme och möta denna skelettarme, men ingen ville ens prata med mig om det, då det inte fanns med i deras samtalslista. Jag hade alltså inte gjort det jag skulle för att få igång detta uppdrag kan man säga. Jag blir mer och mer förtvivlad och börjar springa mot en stor kyrka. Väl inne i den, tar jag mig ner i källaren och helt plötsligt är det som att befinna sig vid incheckningsdiskarna på en flygplats typ, och allt är mordernt. De bakom plexiglaset vill dock fortfarande inte prata om att mobilisera en arme. Sen vaknar jag.

Sen skakar jag på huvudet och småskrattar. Jag älskar min livliga fantasi.

Puss & Hej!