Susanne hit och dit

Dagen började med att mobilen ringde kl 12.00 ca. Det var YN som talade om att hon med bebis och man skulle komma förbi på söndag.
"Tänkte vi kunde äta lunch ihop?"
"Men självklart!" svarade jag. Att jag sen jobbat natt mot söndag, men det ordnar sig. Sova kan jag göra efteråt eller något sådant. Det ska bli så skoj att se YN med familj igen. Har ju inte träffat dem sen de döpte lillkillen i juli.

Sen har jag varit på blodcentralen och lämnat ifrån mig lite blod. Närmre 4,5 dl om man ska vara lite mera exakt. Det känns bra att ge blod som kan användas vid operationer och så. Tycker att alla som kan, ska ge blod. Vissa klarar dock inte av att bli av med så mycket blod på en gång, och de svimmar. Själv blir jag trött efter ett par timmar, men värre än så är det inte. Men att träna samma dag, är uteslutet. Testade det en gång då jag lämnat blod på morgonen innan jag skulle till plugget. Hade idrott på eftermiddagen, och det var ingen höjdare. Envis som jag är, vägrade jag erkänna att jag var helt slut. Men när jag kom hem, lade jag mig raklång på sängen och sov i säkert två timmar i ren utmattning.

Sen har jag ägnat kvällen att se på VSK - SAIK i 5 avgörande semifinalen i bandy. VSK ledde med 4-1, när SAIK började peta in mål igen. Inte bra, inte bra alls..... Satt som på nålar de sista minuterna. Och när sen Ted Andersson blir utvisade med bara några få minuter kvar, var det så jag nästan gick åt. Men tack och lov höll sig reslutatet och VSK blev finallaget som möter Edsbyn på Studenternas i Uppsala på lördag. Men jag är en seger rikare och kommer att få se en spännande final som självklart VSK vinner. Men jämt kommer det att bli. Det tror jag nog. Men samtidigt så är just VSK det lag som Edsbyn haft svårast för denna säsong. Lördagen kan knappast komma fort nog. Tråkigt att man inte kommer att finnas på plats bara. Tur att matchen sänds på Svt.