Fel spår totalt
Igår var det en riktigt blä dag. Jag backade ur att följa med på en träningsmatch i hockey, med ett luddigt meddelande istället för att vara totalt ärlig. Sen fick jag samtal av han jag skulle träffa på fredag. Han var i trakten och undrade om han kunde titta förbi när han ändå var i närheten på väg hem från en vän. Jag sa att det gick bra, men jag borde sagt nej. Aja, det blev som det blev. Var väl trevligt så, men jag borde nog varit på lite bättre humör. Fast jag tror inte att han märkte något. Jag är bra på att hålla masken.
Idag fick jag dock ringa ett mindre kul samtal till min vän. Tror det gick så där, men hon är inte glad på mig och det med all rätt. Ärlighet vara längst och jag skulle sagt att jag inte mådde bra och inte hade lust, istället för att bara skicka smset jag skickade. Jag har inte ljugit på något sätt, men jag kunde varit mera ärlig i smset. Men det är inte alltid lätt att tala om att man har en skitdag och inte vill, när man är van att alltid hålla masken och vara stabil och glad utåt. Sitter kvar sen jag var tonåring, och det är inte alltid lätt att bryta mönster. Och ändå vet jag att hon förstår och finns där för mig om jag mår pyton. Men gjort är gjort, och jag får bita i det sura äpplet. Jag tror inte att jag har förlorat henne, men jag lär få jobba för att få hennes tillit och respekt igen, vilket jag förtjänar att jobba på.
Det lustiga med det hela, är att jag borde ha lärt mig för länge sen. Har förut inte sagt rakt ut att jag varit botten just den dagen, och sen har allt bara blivit fel. Varför är det så svårt att lära från sina egna misstag ibland?
Jag har tagit bort kommentarsfunktionen på inlägget med flit. Behöver bara skriva av mig.
Idag fick jag dock ringa ett mindre kul samtal till min vän. Tror det gick så där, men hon är inte glad på mig och det med all rätt. Ärlighet vara längst och jag skulle sagt att jag inte mådde bra och inte hade lust, istället för att bara skicka smset jag skickade. Jag har inte ljugit på något sätt, men jag kunde varit mera ärlig i smset. Men det är inte alltid lätt att tala om att man har en skitdag och inte vill, när man är van att alltid hålla masken och vara stabil och glad utåt. Sitter kvar sen jag var tonåring, och det är inte alltid lätt att bryta mönster. Och ändå vet jag att hon förstår och finns där för mig om jag mår pyton. Men gjort är gjort, och jag får bita i det sura äpplet. Jag tror inte att jag har förlorat henne, men jag lär få jobba för att få hennes tillit och respekt igen, vilket jag förtjänar att jobba på.
Det lustiga med det hela, är att jag borde ha lärt mig för länge sen. Har förut inte sagt rakt ut att jag varit botten just den dagen, och sen har allt bara blivit fel. Varför är det så svårt att lära från sina egna misstag ibland?
Jag har tagit bort kommentarsfunktionen på inlägget med flit. Behöver bara skriva av mig.
Kommentarer
Trackback
