Susanne hit och dit

Just nu har jag det lite kämpigt. En tredje part slog en slägga mellan mig och min kille i helgen. Jag vet inte vad jag känner vissa stunder. Ibland är jag lugn som en filbunke och fungerar hur bra som helst. Vissa stunder skulle jag vilja slå den tredje parten gul och blå med en rännil av blod som dekoration. Vissa stunder kryper jag bara ihop i soffhörnet och bara ligger där. Förtvivlan, hat, gråt, ensamhet, saknad, oförståelse, tomhet, ja you name it, har rusat genom mitt väsen sen i lördags kväll. Killen och jag har i alla fall rätt ut allt mellan oss, och vi vet att ingen av oss är skyldig till det vi anklagats för. Dock har detta tagit oss båda hårt och vi har för tillfället gått skilda vägar. För egen del måste jag få stå stadigt på fötterna igen, innan jag vågar ge mig in i något igen. Hur lång tid det tar, det får tiden utvisa. Just nu känns allt lite bättre, även om det inte är enkelt. Jag har en underbar kille vid min sida oavsett, och hans vänskap råder det ingen tvekan om. Våra känslor för varandra, finns kvar, men som sagt. Vi behöver båda lugna ner oss och ställa oss stadigt på fötterna igen.

Rörigt? Då skulle ni veta hela historian. DEN är rörig!