Susanne hit och dit

Ska man vara riktigt petig, så har jag inga syskon. Inte i den bemärkelsen att vi har samma föräldrar helt och hållet. Däremot har jag tre äldre halvsyskon. En bror och en syster från pappas första äktenskap och en bror, som jag växte upp med, från mammas första äktenskap. Jag är det enda gemensamma barnet mellan mina föräldrar. Men jag har aldrig gjort någon åtskillnad mellan hel- och halvsyskon, då jag alltid haft en bror hemma under uppväxten.

Min syster, som är äldst, bor utanför Storstockholm med sin familj. Jag brukar försöka att hälsa på henne och familjen när jag är i stan, men det är inte alltid det hinns med. Men vi mailar och pratar i telefon lite då och då, så kontakten finns där.

Min äldsta bror bor kvar i Västerås med sin familj. Tyvärr har jag inte längre någon kontakt med honom och har inte träffat honom sen vi jordsatte pappas urna. Tråkigt, men det är inte alltid enkelt när han själv inte verkar vara ett dugg intresserad av att ha någon kontakt.

Min yngsta bror i skaran bor i samma stad som mig och mamma. Han flyttade hit med sin fru och familj, och vi kom efter. Lite annorlunda, men väldigt roligt. Honom har jag växt upp med, så det tog många år innan jag fattade att vi hade olika pappor. Han har alltid varit snäll mot mig, men visst har vi haft våra duster.

Tja, så mycket mer finns väl inte att säga