Susanne hit och dit

Stan's snyggaste matchtröja är nu i min ägo

Ja Hanna, det var en budgivning som jag deltog i. Och jag vann den! Så numera är jag stolt ägare till Andreas Falks matchtröja som han använde på Jubileumsmatchen mellan HV71 och Linköping. Tröja nr 17 är min! Den är helt unik och finns bara i denna upplaga. Ska se om jag kan hämta den imogon innan träningen, annars är planen att göra det på fredag. Då ska ni få se den fina tröjan också.

Den är fortfarande bara min, min, min! Fast just nu verkar det som det är bara jag som vill ha den. Gör mig absolut ingenting!

I kill all compation so don't even try to beat me!!!!!

Det finns nog inget som doftar så gott som nygjord bacon. I alla fall inte i matväg

Så sant som det är sagt. Så här gick det hela till:

I både fredags och lördags så var jag ute och drack en öl eller flera. Då vill jag inte ha plånboken med mig, utan lägger ner kortet och ev pengar i en liten partyplånbok, lagom liten för att få plats i framfickan på jeansen. Helgen var frid och fröjd och jag hade skoj.

Någon vecka innan jag åkte till Kuba, så gick ett av fästerna sönder på min ena spiningsko. Och idag kom jag äntligen ihåg att köpa ett par nya fästen. Lika bra att byta på båda skorna då det jag haft började bli lite väl slitna. Står i kassan och tjejen lägger in min F&S-rabatt och sen min klubbrabatt som jag hade lyckats skrapa ihop. Gissa var mitt betalkort ligger? Ja, inte var det i plånboken i alla fall. Suck.....

Eftersom det var god tid kvar till passet skulle börja och jag inte bor mer än några få minuters cykelväg från centrum, cyklade jag hem och hämtade kortet. Sen tittade jag in på sportbutiken igen och äntligen fick jag mina nya fästen. Ni som inte testat på att spinna i spinskor inser inte vilken pina det är att spinna i vanliga skor. Men nu är den pinan slut för mig. Gott!

Bara så ni vet! Och vågar ni ens tänka tanken på att ta den ifrån mig, så är det bäst ni passar er. Den är min, min och bara min!!!!!

Eller vad det nu är. Jag hann vara hemma i hela tre dagar, sen tog febern över totalt. Hostat har jag tyvärr gjort under hela min resa, så temperaturskillnaden från de svenska bredgraderna gjorde väl det hela knappast bättre till att börja med. Så andra natten tillbaka på jobbet, bröt lite feber ut. När jag sen kröp i säng på fredag morgon, bröt helvetet ut. Sablar vad jag frös och skakade. Och sov! Sov nog i ca 1,5 dygn mer eller mindre. Var bara uppe för att fylla på vattenflaskan och gå på toa. Men det var på vingliga ben och lite otäckt. Jag har svimmat pga av feber en gång när jag skulle upp och hämta mera vatten, men bodde då fortfarande hemma då jag inte var mer än ca 14 år gammal. Tur det, för det var otäckt. Jag var verkligen helt borta när jag vaknade till liv igen. Tur att jag hade mamma som till slut hittade mig.

Sen började febern i alla fall ge med sig lite efter ca 36 timmar. Men då kom hostan. Den är bättre nu då jag inte hostar slem längre, men långt ifrån bra. Men febern verkar ha försvunnit, vilket är skönt. Jag var mer än stel i kroppen när jag började vakna upp där på lördag eftermiddag. Jag har lovat mig själv att gå till "Farbror doktorn" om jag inte är bättre på tisdag. Har fått föreslaget att jag åkt på influensan, men det vete katten. Febern tyder på det, men inte resten. Jag misstänker även att jag blivit smittad av en halsinfektion. Kanske har jag lyckats med konststycket att få både och. Skulle inte förvåna mig. Min hals har ju varit överkänslig till och från sen våren 2010. Influensa har jag dock inte haft på ca 20 år och redan då hade jag bara en släng av den. För visst brukar man vara däcka mer än ca 36 timmar när man har influensa.

Det jobbiga med att ha så hög feber är dels att jag tappar all aptit, vilket nog alla gör. Och den har jag fortfarande inte hittat. Allt smakar ju så illa helt plötsligt. Sen att man sover så jäkla mycket, eller lite, i tid och otid även efter att febern gett med sig eftersom kroppen fått sig "en smäll och man är svag". Känner mig så klen eftersom jag inte får i mig någon mat och hostan ger mig knappast mera aptit. Misstänker att jag fortfarane får små febertoppar, men inte så där vansinnigt höga att man får frossa. Men lite mat tvingar jag i mig då och då. Filen börjar i alla fall smaka ok och så även ostmackorna. Hoppas kunna få i mig riktig mat imorgon. Vet att jag har någon matlåda kvar i frysen.

Men jag har nog sett de flesta skräpserierna som visas på tv denna helg. Ja, eller sett på dem med stängda ögonlock i alla fall.

Bara så ni vet: Jag är hemma igen :)

Ja, nu lämnar jag stan. Ikväll blir det Malmö och en hotellnatt. Miss PK möter mig på tåget i Nässjö. Imorgon flyger vi vidare till Kuba. Ha det så gött, ta't lugnt och må väl. Vi ses och hörs om ca två veckor igen. Kramizar!

Ja, det kan jag nu äntligen göra. Ändrade flygtiden till Paris är ordnad sen tidigare som sagt och nu är hotell i Malmö bokat på söndagen så vi kan åka med ett tidigt Öresundståg til Kastrup. De avgår var 20 min vet jag numera. DET är service det :) Och resan till Malmö på söndag är bokad. Ja, så nu kan jag andas ut och njuta av resten av helgen.

Och tack du hjälpsamma man på Air France, kvinnan på Malmö Tursitbyrå och den som nu PK talade med på SJ. Även om ni kanske aldrig får veta det, så tack så jättemycket för er hjälp! :)

Ja, det var vad jag och PK önskade oss, men så bidde det inte. P g a en strejk på Kastrup på måndagen, så blev våran avresa till Paris De Gaulle flyttade tills öndagen och vi skulle få bo på hotell över natten innan vi skulle vidare till Kuba. Men en mycket trevlig och hjälpsam kille på Air France ändrade vår biljett igen, så nu flyger vi från Kastrup på måndagen igen som tänkt. Bara ett par timmar tidigare. Och vår transfertid i Paris blev ett par timmar längre. Nu ska vi bara fixa tåg till Malmö på söndagen och hotelll där istället. Tur att Öresundståget mellan Malmö och Kastrup går typ en gång i halvtimmen dygnet runt. Tur att det inte var Ari France som skulle gå ut i strejk, för då hade det blivit liiiite jobbigt.

Fortsättning följer.....

Ja, det är precis vad jag ägnar min tid åt just nu. D v s: Pengaslakt!

Ja, nu är det inte långt kvar. Packandet går bra, fast det måste sållas lite bland kläderna. Och jag måste komma ihåg att fixa koltabletterna imorgon. Och föreslå inte att jag ska köpa Imodium, för det får jag feber och huvudvärk av. Och så ska jag hem till mamma en sväng för att skriva ut lite biljetter och hotellreservationen för första natten i Havanna. Det känns lite ofattbart att jag kommer att befinna mig på Kuba om en vecka.

På söndag bär det av mot Halmstad och på måndag vidare mot Kastrup. Och jag kommer inte hem på två veckor. Måste erkänna att jag faktiskt längtar :)

God morgon världen!

Dags för denna träningsabstinenta flicka att sova. Ett lite råd: Var rädd om era muskler. Min läker och känns bra, men det är många dagar tills det är måndag och träningstillåtelse igen.

Lycka är att komma på att man kan äta råa orivna morötter igen.

Det kom jag på att jag kunde så där en 5 månader efter att jag tagit bort retainer-tråden i överkäken och fått en tunn fin liten bettskena att använda när jag sover. Ja, jag erkänner. Ibland jobbar min hjärna oerhört långsamt.

Mmmm, så gott det var. Måste gå och hämta en morot till :)

För ca 2 veckor sen blev jag uppringd av ett företag som heter Model Lab. De erbjöd sminkning och fotografering utan kostnad. Ville man kunde man köpa korten efteråt. Jag är ju ingen modell och brukar inte bli tillfrågad när det är folk runt omkring mig som behöver en modell för något, så tyckte jag att det kunde vara värt att prova. Så i lördags var det dags. Jag blev mycket nöjd med korten och här är ett smakprov på några av korten jag fick med mig hem.

Vaknade pigg och glad i god tid innan larmet på mobilen försökte väcka mig. Sånt gillas. Vid 17.00 träffade jag en vän, en återupptagen bekantskap, på stan för en fika. Det blev två mycket trevliga timmar! Så det ska göras om.

Sen gick jag hem och drog på mig skinnjackan och hoppade upp på Kitty för att ta mig till NBS (North Bank Supporters) lokal och hämta ut mitt säsongskort. Bara för skoj skull åkte jag en sväng runt Öxnehaga, eftersom jag kände för lite sightsing (stavas det så tro......) under en himmel som bara blev gråare för vaje sekund. Inte var det så att jag åkte fel eller så, nej då. Hur kan ni tro det?

Jag stannade kvar i lokalen i ca en halvtimme och pratade lite med folk som var där. Jag missar ju första hemma matchen, men det har jag vetat om ända sen spelschemat kom ut. Men det blir ju flera hemma matcher, även om denna första kommer att bli väldigt speciell, då Stefan Liv kommer att hyllas med ett jättetifo i arenan. Jag har även fått höra att Järnkaminerna (Djurgårdens supporterförening) har hört av sig och vill vara delaktiga i tifot. Underbart! Sägs även att Djurgårdsspelarna kommer att i salmad trupp åka fram till NBS ståplats och visa sin aktning innan matchen startar. Hoppas att vissa element kan uppskatta gesten och faktiskt förstå att vissa saker är så mycket större än klubbkänslan.

Sen blev det till att åka hem i ett tätt duggregn, men man är ju ingen häxa, så jag behövde ju inte oroa mig för att smälta bort. Jobbigast var dock blåsten. Kom några rejäla kastvindar när jag befann mig uppe vid Elmia och på väg ner mot stan. Kändes även när jag åkte över Munksjön, en av stadens fina små insjöar.

Nu blir det lite soffhäng innan jag ska till jobbet. Med bussen!

Nu mår man finfint! HIT (High Intensiv Training) igår och Skivstång/Spinning idag. Träningsvärken har redan gett sig till känna. Gött är det *S*