Ja, natten vete katten om det var en skön söndag, men dagen har varit bra. Vaknade i lugn och ro, åt, pratat i telefon en hel del och så har jag varit hemma hos mamma och ätit jordgubbar. Innan jag åkte hem igen, gick vi och tittade på hennes nya lägenhet som ligger i trappuppgången bredvid hennes nuvarande lägenhet, så nu vet jag exakt vart hon kommer att bo i fortsättningen också.
I övrigt har jag lite lätt börjat lida av träningsabstinens, då jag inte kan ge mig ut och springa ännu, och efter att har sovit illa en natt, så är jag öm i höger axel, vilket utesluter styrketräningen. Detta har inte varit ett bra år när det gäller skador, men det blir bättre. Men jag räknar med att vara igång om en vecka igen. Och när jag blir långledig på onsdag, så är nog foten och vadmuskeln så pass bra igen att jag kan ta mig en promenad i alla fall. Styrketräningen hoppas jag vara igång med om någon dag eller två igen. Annars kommer detta bli väldigt frustrerande.
Ja, det var precis vad jag fick under dagens springtur. JK från jobbet kom och hämtade upp mig vid 16.45 och så åkte vi upp till Axamo för att springa 4,7 km-slingan där. Vi hade väl sprungit strax över 1 km när jag trampade snett på en rot i en snävare sväng och hoppade på en och en halv fot ett par steg innan jag stannade. Det bara knackade till i min högra fot och ont gjorde det. Så var det slut på den springturen. Suck..... Jag skickade vidare JK och gick lugnt och försiktigt tillbaka till bilen. Superkul.....
Ja, nu är lilla finaste Festis här hos mig till slut. Hon hade rymt via ett nät i buren som tydligen inte var fastsatt ordentligt. Ja, gillar man inte att åka transportbur så där jättemycket, så stannar man ju inte frivilligt kvar i den heller. Men strax efter 22.00 igår kväll, på midsommarafton, ringde brorsan och frågade om jag var hemma, för nu var katten hemma igen. Det hade ju börjat regna, och varför vara ute då när man kan sova i en varm säng tyckte Festis. Så vid 22.30 hade jag blivit med katt. Det ska bli mysigt att ha henne här i ca en vecka.
Midsommarafton i övrigt spenderades hemma hos mig och det var bara jag och killen. Det var mysigt och lugnt. Vi grillade, pratade, spelade kort och tittade på fotbollen. En mycket härligt kväll var det.
Ja, nu är lilla finaste Festis här hos mig till slut. Hon hade rymt via ett nät i buren som tydligen inte var fastsatt ordentligt. Ja, gillar man inte att åka transportbur så där jättemycket, så stannar man ju inte frivilligt kvar i den heller. Men strax efter 22.00 igår kväll, på midsommarafton, ringde brorsan och frågade om jag var hemma, för nu var katten hemma igen. Det hade ju börjat regna, och varför vara ute då när man kan sova i en varm säng tyckte Festis. Så vid 22.30 hade jag blivit med katt. Det ska bli mysigt att ha henne här i ca en vecka.
Midsommarafton i övrigt spenderades hemma hos mig och det var bara jag och killen. Det var mysigt och lugnt. Vi grillade, pratade, spelade kort och tittade på fotbollen. En mycket härligt kväll var det.
Imorse skulle brorsan komma över med deras katt Festis, för att den sällskapstokiga lilla missen skulle slippa vara ensam medan de är borta en vecka. Han kom hem till mig när jag slutat jobbet och jag mötte upp honom. Vi stod och pratade om lite allt möjligt, sen började vi plocka ur kattsakerna ur bilen. Han tog tag i kattburen och lyfte, och inte ett ljud hördes därifrån. Ingen rörelse och den var alldeles för lätt antar jag att han tyckte, för han tittade in i den och där fanns ingen katt. Hans min var obetalbar. Så katten var borttrollad och han fick åka hem igen med alla andra kattsaker. De åker förvisso inte förrän imorgon, men jag tror inte att de kommer över med Festis innan de åker imorgon. Men hon klarar sig då hon mest är ute och ränner hela dagarna. Och vill hon ha sällskap, så springer hon bara bort till närmaste människa och jamar lite. Mat och vatten ser en granne till att hon får. Men jag hade sett fram emot att ha finaste Festis här.....
Box-passet var lika skoj som vanligt. Och jag hade turen att paras ihop med en liten men tuff tjej med det vackra namet Susanne. Så det var bara att ta i allt vad tygeln höll och slå slå slå.....
Nu blir det till att varva ner lite innan det är dags att ta sig till jobbet.
Ja, det var träningsdags igen. Har lite svårt att tagga för Box-passet, men samtidigt vet jag hur kul och utmattande det är, så det blir nog bra. Bara jag inte får någon liten mesig fröken med noll styrka i armarna att boxas mot, för då är det hela meningslöst från första början. Men jag får hoppas på det bästa då jag inte fick med mig någon kompis.
I söndags invigde jag mina nya, rosa :S , springskor och de var så sköna att springa i. Blev ca 5,6 km på 40 min, vilket känns helt ok med tanke på att jag tog det lugnt och gick knappt en tredjedel av sträckan. Man SKA ta det lugnt i början och denna gång var jag duktig och gjorde som man skulle. Så det blev till att springa och gå snabbt växelvis. Nästa gång, mera springande. Dock känner jag av benhinnorna lite grann, så det blir till att fixa en tid hos en fotspecialist och juta ett par inlägg till arbetsskorna. Kostar lite, men det får det allt vara värt om jag ska kunna fortsätta att springa.
Idag var det dags för sista HIT-passet för denna termin. Sorgligt..... Och det verkar som det inte blir jag och LW till hösten. Fast jag vet ju inte ännu förstås om jag får värda det passet, men det hoppas jag. Men i så fall får jag EA som ledare som det ser ut nu. Har jag inget emot, men ibland är det skönt att inte byta hela tiden. Passet gick bra, fast jag tog inte ut mig lika hårt som jag gjorde förra veckan, men tro mig: Svetten rann i små floder utefter tinningens mjuka inbuktning och ner över kindbenet för att slutligen droppa av käkbenet och ner på min träningstopp.
På vägen hem från Friskis tog jag mig äntligen i kragen och gick in på Löplabbet för att fixa ett par nya löparskor. Där fick jag ställa mig barfota på en glasplatta som var upphöjd en decimeter över en spegel, då kollade försäljaren var jag belastade min fötter mest och så vidare. Sen fick jag ett par tävlingsskor utan några speciella egenskaper på fötterna och så upp på ett löpband. Färsäljaren tyckte jag hade ett stadigt steg och sprang jämt. Jag hade en lite lutning inåt på höger fot, men det var inget konstigt med det och inget han tyckte vi skulle rätta till med några inlägg och så vidare. Sen fick jag provlöpa två par olika skor i samma prisklass, och jag kom hem med dessa. Passade på att leka lite med kameravinklar, så jag bjuder på flera kort på mina underbart rosa skor. Snörena och plösen är i alla fall blåa tack och lov.
Idag var det dags för terminens sista Skivstång/Spin för mig som värd. Lite sorgligt, men innan jag vet ordet av är hösten här igen. För tre veckor sen så sa CB att hon tyckte att värden absolut ska ge sin ledare en paj sista gången, då hon dreglade när jag berättade att jag hade gjort hallon- och rabarberpaj den helgen. Så jag tog med mig en lite hallon- och rabarberpaj med massor av smuldeg på. Självklart var hon inte allvarlig när hon sa att jag skulle ha med mig en paj till henne, så desto roligare att se hennes min när hon fick den efter passet inne i funkrummet. Så roligt att kunna överraska henne :)
Idag var det äntligen dags att värda ett HIT-pass igen. Märktes lite i uthålligheten att man varit borta två veckor. Men det var bara att bita ihop och kämpa. Vi avslutade passet med Jägaren + upphopp. Först 10 upphopp, sen Jägaren i 2 minuter och så samma sak en gång till och så avslutade vi med 10 upphopp. Första vändan orkade jag nästan sitta i Jägaren i ca 90 sekunder. Sen var jag tvungen att resa mig upp lite snabbt för att sen sätta mig i position igen. Andra vändan gick inte alls lika bra. Men övning ger färdighet.
Nu ska jag äta blodpudding med en massa bacon. Mumma! Fast jag saknar att inte ha mammas äppelmos till, men det ska nog kunna bli ändring på det till i höst igen. Hoppas......
Ja, nu ska jag ta mig i kragen och berätta om min helg och mitt trevliga besök jag har haft av MS och hennes sambo FL. Och ni ska få se ett gäng kort också.
Strax efter 22 på fredagskvällen dök de upp. Jag, min kille och dom två satt och pratade om ditt och datt och hade det bara trevligt i soffan. Sen gäspade den ena efter den andre och det blev dags för sängen för oss alla. Killen min åkte dock hem, då han skulle spendera helgen med sin familj och fira sin mor som fyllt jämt.
Lördagen började med lite halvdant väder, men vi bestämde oss för att åka ut till Gränna och kolla in den lilla sommarstaden. Vi vandrade omkring längs gågatan och och tittade in i några godisbutiker som sålde mest polkagrisar. Vi fick även se hur man gör själva polkagrisen och hur de gör för att göra den randig. Undrar just varför det heter polkagris egentligen? Och det fanns även annat gott att handla inne i butikerna. Remmar är ju en favorit sen barnsben.
Vi passade även på att fika inne på ett café och jag och FL tyckte att pannkakor med sylt och grädde var en utmärkt liten lättlunch.
På vägen tillbaka mot staden stannade vi utefter gamla Grännavägen och tittade på utsikten, vilken är otroligt vacker. FL och MS i solen vid utsiktsplatsen
Mmmm...... Polkagris.....
Tillbaka i staden, lämnade vi bilen på parkeringen och vandrade ner i centrum. Det blev en tur ut på piren där det blåste ordentligt.
Vi tittade även på den fina hamnkanalen som är otroligt inbjudande att slå sig ner vid när solen skiner och vädret är varmt. Fotografen fångad på bild
Efter att ha tittat oss omkring, tog vi oss in på Bishop Arms för en öl att värma magen och fingrarna med. Medan vi satt där och pratade, fick vi papper och penna och vips så deltog vi i Pubquizen. Kan inte påstå att vi var direkt briljanta, men vi hade kul. Och helt plötsligt inser man att man borde spela kunskapsspel lite oftare.
När vi värmt klart fingrarna och magen, vandrade vi tillbaka till min lägenhet via Rådhusparken. Man blir helt klart hemmablind för hur fin vår stad är och hur duktiga de är på att göra den vacker på sommaren.
På kvällen åt vi gott och sen grottade jag och MS ner oss i foton från förr. Det var Gotlandsresan, förfester, studenten och mera. FL satt bredvid och lyssnade och skrattade åt våra historier och kollade in korten med ett stort leende. Måste erkänna att det är väldigt snälla kort jag har i min ägo, men de kan lika bra som de mindre snälla korten, locka fram minnen från förr.
På söndagen åkte de vidare för att hälsa på släktingar till MS och det blev ganksa tomt i lägenheten. Vi hann ju inte med teckningar eller brev från förr. Och jag glömde ju servera fika och kaffe, eller få er att prova på att röka cigarr. Men det gör inget, för så skoj det var. Och jag räknar med att få besök av er igen. Ni är alltid välkomna.
Om ett par timmar, eller ganska många sådanna, så kommer MS och hennes sambo hit. Jäklar va skoj det ska bli! Jag har lovat att leta fram gamla brev, foton och teckningar tills dess. Allt utom breven finns redan i lägenheten, så det är snart gjort. Jag kan knappt fatta att vi varit vänner i 28 år. 28 år! De ni...... Det är något att hänga i julgranen det. Hennes stackars sambo lär snart vara helt bortkollrad bland alla minnen och foton. Fast något säger mig att han kommer ha riktigt skoj han med. Nej, nu ska jag leta reda på damsugaren och sen fundera på vad jag ska bjuda på till kvällsmat. Vad jag längtar till du är här, bästa du!
Inatt blev det officiellt. Nicklas Lidström lägger skridskorna på hyllan och avslutar sin hockeykarriär när han fortfarande är som bäst. Tack för alla åren på isen och ett stort lycka till i framtiden oavsett vad du hittar på. För mig kommer du alltid att vara bäst! :')
